keepoondreaming

Igår var jag med till astrid lindgrens barnsjukhus för att emma skulle ta prover. Vägg i vägg med väntrummet där jag satt låg barncanceravdelningen. Jag har aldrig känt någon gång förut att jag har varit så nära det . Detta medförde ganska starka känslor, det har aldrig varit så verkligt någon gång förut. Att se dem där barnen som kämpar på för att klara sig i livet medan vi som inte är sjuka tycker att det är jättestort problem när vi inte vet vad vi ska ha på oss för kläder. Att se detta hemska så verkligt igår gjorde att jag fick mig en tankeställare. Vi måste värdera det vi har i livet mer, vara glada och nöjda över att dem vi älskar är friska och lever. Saker som jag förut har tyckt har varit stora problem är ingenting alls mot vilka problem de här barnen och deras anhöriga har. Från och med nu ska jag börja värdera det jag har i livet och inte tänka för mycket på det som är jobbigt, för som sagt det finns folk som har det mycket mycket värre. Så starka känslor som jag kände igår när jag var på sjukhuset har jag nog aldrig kännt förut.  Ja, jag är en väldigt känslig person, men det här är verkligheten, inget vi kan blunda för.